Välj ditt sätt att skydda Östersjön

    • Jag äter naturfisk eller MSC-märkt fisk från hållbara fiskbestånd
    • Jag fiskar endast fullvuxna fiskar i den mån jag äter dem, jag lyfter gamla fiskenät ur vattnet och återvinner dem på rätt sätt.

    Att äta Östersjöns vilda fiskar är ett bra sätt att minska övergödningen. I WWF:s fiskguide finns rekommendationer om vilka arter man kan äta eller ska undvika att äta. Till exempel den mycket utrotningshotade ålen samt östersjötorsken borde man inte fiska överhuvudtaget. Släpp tillbaka fisk som inte är fullvuxen så att den får växa till sig och föröka sig. Gamla fiskenät och katsar får inte lämnas i havet eller i strandvattnen, eftersom fiskar, sälar och övriga djur lätt fastnar i dem och dör. Katsar som övergivits på stränder kan till och med fånga fåglar.
    • Jag återvinner avfallet från båtturen och häller inte smutsvatten i havet.
    • Jag målar min båt med miljövänliga målarfärger och tar hand om min båtmotor för att förhindra oljeläckage.

    Även mindre mängder skräp och smutsvatten är skadliga för ekosystemet, speciellt om flera båtförare agerar likgiltigt. Båtens bottenfärger, alltså de så kallade antifouling-färgerna är giftiga för alla vattenorganismer. Nuförtiden går det att köpa mindre giftiga bottenfärger. Mer information om båtlivets miljöpåverkan finns t.ex. här.
    • Jag ser till att tvättvatten inte släpps direkt ut i vattendragen, utan jag låter det absorberas i marken på ett lämpligt avstånd från stranden.
    • Jag överväger noga behovet av och platsen för muddring vid min strand, speciellt om det finns mycket värdefullt undervattensliv vid stranden.

    Spillvatten som släpps ut i havet ökar mängden övergödande näringsämnen och olika skadliga ämnen i havet. Mer information om hanteringen av spillvatten finns t.ex. här. Ibland är det nödvändigt att muddra stranden till exempel för att göra det möjligt att ta i land med båt. Muddring hotar emellertid till exempel blåstång och blåmussla, som ofta lever just i strandvattnen. Muddringen ska planeras väl och om det är möjligt ska man försöka utföra den på en sådan plats där det endast finns få värdefulla arter eller inga alls.
    • Jag föredrar hållbart producerad mat på min tallrik.
    • Jag returnerar mina gamla läkemedel till apoteket och jag häller inte oljor eller målarfärger i avloppet.
    • Jag skräpar inte ner min omgivning och jag plockar upp även andras skräp från stranden.


    En närproducerad och säsongsbetonad kost med mycket grönsaker är bra för Östersjön. Jordbruket är en av Östersjöns största belastare, men jordbruk kan också utövas på ett hållbart och Östersjö- och klimatvänligt sätt.
    Avloppsreningsverken klarar inte av att behandla läkemedel, oljor och målarfärger på ett sätt som skulle förhindra att skadliga ämnen hamnar i Östersjön. Olika kemikalier som följer med spillvatten kan även bilda nya föreningar i havet.
    Skräp som slängs på marken eller en fiskelina som lämnats på stranden hamnar ofta inom kort i havet. Djuren kan förväxla skräpet med näring eller fastna i dem.
    Baltic Sea Action Group är en ideell stiftelse som har arbetat för ett livskraftigt Östersjön sedan år 2008. I BSAG:s arbete förenas skydd av Östersjön, behärskning av klimatförändringen och tryggande av mångfalden. Utöver projektet Ett levande Östersjön arbetar BSAG bland annat med regenerativt jordbruk samt hållbar sjöfart. En donation till BSAG är ett smidigt sätt att stödja arbetet för Östersjön och klimatet.
    En ägare till ett vattenområde, till exempel en sommarstugeägare, kan inrätta ett privat skyddsområde om det finns rikligt med arter eller livsmiljöer som behöver skydd på området. Till exempel ett tätt blåstångsbestånd eller en bandtångsäng kan vara tecken på att vattenområdet lämpar sig för skydd. Om en ägare till ett vattenområde är intresserad av skydd kan hen börja med att kontakta den lokala NTM-centralen. Mer information om processen för privat skydd finns här.